Och jag hatar att jag älskar dig, och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig...

Så var vi igång igen.
Jag orkar inte, jag vet verkligen inte om det är värt det. Är det värt att försöka om man mår bättre än någonsin förr när man träffar en människa och sämre än någonsin när man inte får träffa människan? Är det värt att försöka fortsätta?
Jag vet inte om jag orkar, jag trivs så bra i sällskapet så när jag inte befinner mig i det så känner jag mig som den mest övergivna person som vandrar på denna jord.
Måste du finnas och göra mitt liv så fruktansvärt ensamt och så fantastiskt underbart?
Hur lyckas du? Lär mig knepen snälla..

Fiol nu, sen som vanligt.
Hoppade kören för att Becci inte skulle dit.