Så typiskt mig att alltid behöva veta.
Jag vet inte vart jag ska ta vägen, om jag ska avsluta eller fortsätta och hoppas på en ljusare framtid.
Kanske ska starta en skev, feg, djup msn-konversation när jag har chansen.

Snart får jag mamma-anfall, det suger. Jag vill slippa ringa dom samtalen som gör mig att må bättre.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar