Jag är trött, har huvudvärk och jag var just med om min första bakiskväljning. jag vet inte om jag ska vara glad att det kanske ändå är möjligt eller om jag ska vara ledsen eftersom det värsta jag vet är uppkastningar (som det kallas så fint i spelet våghals).
Och jag trodde aldrig att jag skulle säga det här men jag saknar min gymnasieklass så sjukt jävla mycket redan nu. Igår på Baba (okej, jag var skitfull, so what?) precis innan vi skulle gå så mötte jag Babs och jag har aldrig blivit gladare över att se henne, det var så fantastiskt och det fick mig att längta tillbaka till det vi hade tillsammans. Man kommer aldrig mer ha en klass på det sättet och det är så sjukt jävla sorgligt (okej, vi ska ha klassåterträff om en vecka).

Jag har klämt i mig resten av ben&jerrysen nu, känner mig tjock som en gris och vill röka, jag funderar på att ta en fin cyckeltur som jag gjorde härom andra kvällen.. För att röra på sig.. coh för att röka.

Innan jag glömmer bort det så drömde jag om måsan härom natten, att hon va på min student och sa till mig att vara försiktigt om klänningen för det var minnsan morfars mammas. Så fick jag en kram och det kändes bra när jag vaknade för jag har fortfarande kvar känslan av kramen jag fick då. Jag har fortfarande inte fattat det för hon är så sjukt jävla närvarande samtidigt som hon inte är det.