Jag sitter ensam hemma hos Erik och har träningverk i hela kroppen, vet inte riktigt hur jag ska klara av att ta mig härifrån med alla mina väskor men det måste ja väl. Att komma tillbaka till Stockholm är som att komma tillbaka till verkligheten, på både gott & ont. jag faller återigen ner i ett dike av frågetecken gällande allt och alla idéer & allt jag hade tänkt över under mina tre veckor på resande fot har krossats eller är bortglömda.
Jag måste bannemig göra något ikväll.
Jag ska ringa Hanna, ja jag ska bannemig ringa Hanna.

Hej då.




22 JULI 2008
14:41
Jag sitter på båten, vi åker med både segel & motor för det blåser för lite. Jag är inne på min andra bok, nu läser jag Doppler av Erland Loe och innan läste jag en Christie-bok. Det är konstigt det här med båten hur tydligt allt blir och verkligheten kommer ikapp en fast den inte borde. Jag & Max har haft egen-semester på både Fårö & i Helsingborg men ändå är det det här som känns jobbigast, den semestern som hon aldrig fick vara med på känns jobbigast. Jag vet inte om det är för att jag är van att längta efter henne när det blev jobbigt med pappa och att ringa henne eller bara känna att snart kommer jag minnsan hem.
Allting går åt helvete med pappa & Max precis som vanligt när vi har båtsemester, ingen lyssnar på någon, ingen förstår sig på någon & kommunikationen är dålig som stryk. Jag blir dumförklarad hela tiden och allt jag gör är fel. Nu vill jag bara hem, hem till mamma vill jag men det kommer aldrig mera ske och det gör så ont i mig när jag kommer på det så det är sjukt. Jag gråter mig till sömns om nätterna och jag gråter mig fram igenom Vänern soliga dagar i Juli när allt borde vara underbart.