nu sitter jag här i min säng med min nya fräscha jävla macbook, som alla andra har. tove somnar snart medan jag sitter och läser igenom andras bloggar och blir avundsjuk på vilka häftiga liv alla verkar ha, fast bloggförfattarna är kanske runt tio år äldre än mig så blir jag avundsjuk. det som är bra är att jag nu har någonting att sträva efter även fast jag vet att det knappast kommer bli så.

men som sagt.. nu har jag åtminstone en fashion laptop och det är ju en god start. nu kan även jag sitta och arbeta med mina så sjukt viktiga & häftiga projekt (som te.x. en grafisk profil till min mammas enmans-firma) ute på stan och dricka latte som aldrig förr

då om jag gör det.. så kanske jag också om tio år känner alla man ska känna, blir vip-inbjuden till häftiga fester och får goodie-bags med kläder.

jag somnade vid fem i natt till the commitments och råkade tydligen  bränna fast lite av bilden på kapitalist-plasma-tvn. jag var tvungen att ringa min pappa som befinner sig i ryssland för stunden och kolla om jag hade drömt att han hade skrikit på mig klockan sju på morgonen eller om han verkligen hade gjort det, dock så var det inte lika allvarligt som jag upplevde det i sömnen. då fick jag för mig att vi aldrig skulle kunna använda teven igen för att den hade blivit helt svart när det som kunde ha hänt var det att det kunde blivit lite sämre färg på vissa delar av skärmen.

nog pratat om teknik.

fiolkonserten kommer gå åt helvete, pappa kosma ska kompa på piano och efter det kommer han ta livet av sig själv eftersom han aldrig kompad så dåliga violinister. never, ever

jag menar det.

nu ska jag lyssna lite på aretha