Jag pratade med Maria snabbt om allting innan jag gick ifrån Tove, hennes vän är i nästan samma situation som jag var i för någon vecka sen kanske, livet suger. I alla fall så ringde jag henne sen när jag satt på tbn på väg hem och sa att om vännen hon har vill ha någon som vet vilket helvete det är så kan han ringa mig. Sen precis efter det så kliver Johanne på tåget och då berättar jag allt som hänt och sen på bussen från slussen så slår det till lite igen, jag kan inte riktigt än fatta vad som hänt så jag lever väl på mitt vanliga liv och tror att jag ska till mamma efter påskhelgen igen. Jag blev jätteledsen på väg hem och ville bara gråta men jag har inga tårar kvar känns det som, är jag helt känslokall eller är det bara slut på dom? 

Jag vet inte vad jag ska göra och jag vill mest ha tillbaka min mamma. Jag vet inte heller vad jag ska säga för man kan inte uttrycka sig i ord längre.

Jag ska hitta någonting bra att se på svtplay nu och försöka sova så jag kommer upp i morgon och förhoppningsvis möts av ett påskägg och en glad pappa. 

Helst skulle jag befinna mig i min säng som jag hade på Hagnäset nu med mamma någon meter ifrån mig och vakna upp i morgon och gå ner till köket i pyjamas och sockor, dricka oboy och äta Nilsson-limpa och äta godis och sen sitta på trappan och kolla på hästarna som går hagen med en god bok och mamma bredvid mig. 

Godnatt